acomandat

Citations 

n. m.

ᴅʀᴏɪᴛ 'mandataire'

D: 1316 Doat ⊂ ArchGir 2:317,16

P. p. de → acomandar pris substantivement.

∅ FEW 2:948a [ᴄᴏᴍᴍᴇɴᴅᴀʀᴇ]; DEM 1:461a; DEI 30a.