[juradiccioṉ]
variante(s): juradiccio, juradictio
n. f.
'juridiction, ressort d'un juge'
D: 14e s. ⊂ ManConsLimS 57,22 (‑io); 14e s. ⊂ ManConsLimS 58,17 (‑tio)
∅ FEW.
→ jurisdiccioṉ